Powerwalka sig bortskämd

Att powerwalka hem från jobbet är inget för den som vill ligga på latsidan, det tar ungefär 45 minuter om jag går riktigt fort och kanske en timme om om jag har ont i föterna efter en heldag på jobbö. Det som är jobbigt när jag går hem efter att det har blivit mörkt (inte alltför sent dock mamsen, bara när jag slutar åtta, inte senare...hihi) är att spindlarna i träden bygger sina nät emellan träden så har man otur så går man in i ett jättenät och studdsar länge efteråt och hoppas att spindel inte sitter kvar. Jag har som tur än inte råkat ut för det här, för jag går alltid med ena handen upp när det kommer minsta lilla träd för att i tid känna om jag går in i nått sticky...hehe always be prepared sa de ju i scouterna.

När jag kom hem idag hade Eric lagat jättegod mat, kyckling och ungsstekt potatis med morötter, nam nam. Det är alltid lika skönt att bara komma hem och få allt fixat för sig efter att ha stått upp i flera timmar, samtidigt är det ju alltid gött och få känna sig lite speciell och bortskämd. Det är som när jag blev barnvaktad av mormor och morfar och jag kom upp ur badkaret efter tre timmar, la mig bredvid Pelle på golvet framför TV:n, tittade på Bollibomba och drack varm choklad ur Miss Piggy muggen och mumsade på socker-pizza-slizes, det vill säga polarbröd skivade i trekantiga bitar med smör och socker på, typiskt hollänskt det där med massa söt och snaskigt, tack mormor och morfar!!!!

VAD BORTSKÄMD JAG ÄR!!!

Jag älskar mitt liv...

Puss på er