Skämdes lite för ett tag sedan när jag gjorde mitt photoportfolio i skolan, där jag tittade på massa olika bilder från när jag var liten och framåt på familjen och mig själv. Jag kom på mig själv att jag inte vet så mycket om min mormor som jag skulle vilja. Jag vet ju en del om morfar så varför vet jag inget om mormor. Fy mig! Ska skriva ett brev till henne och be henns skriva en kortare självbiografi tillbaka. Det är mycket jag vill ta reda på och jag önskar jag hade tagit reda på mer under tiden som har gått. Det bästa jag kan göra är att ta bättre hand om tiden framöver.
Vissa saker jag skulle vilja ha igen från när jag var liten är, en cube så jag kan träna upp mitt lilla tålamod. My Little Ponnies och carebears som samlarobject bara för att de är så söta och står för så himla bra saker som har med min barndom att göra, precis som Lady Lovely Locks och Skrollan. Socki plast, rullskridskor, ballerinadress, nintendo, gummistuddsboll med handtag och såklart mormor och morfars badkarskvällar med varm choklad i Miss Piggy mugg och sockrade polar-bröd-pizza-slizes. Att spola tillbaka tiden för det vore värt allt i världen. Det var länge sen jag var liten och blev ompysslad och det är tur att jag har så underbara minnen att drömma tillbaka till. Det är också tur att jag har Eric som kan skämma bort mig ibland.
Det är ett ganska bra sätt att ha flyttat till Australien för jag sätter livet i ett annat perspektiv och det känns som att jag kommer närmare mamma nu än vad jag någonsin har gjort tidigare och det är ju himlans bra så som vi har bråkat genom tiderna. Förhoppningsvis kommer jag att komma närmare resten av familjen också när jag är här. Har äntligen kommit igång att maila med Judith med och det känns himla skönt, speciellt nu när hon är med barn och jag missar allt det med henne som jag skulle vilja hjälpa henne med. Hoppas att Lena får tummen ur rumpan med och lär sig det här med snabbkontakt och snabbsvar via internett och kanske sätter sig ner och mailar mig lite oftare. Det hoppas jag ju att Bella gör med såklart. Jag vet ju att alla inte kan lägga sin dyrbara tid på bara mig, (även om jag önskar att det vore så). Jag vet, att ni vet, att jag vet, att ni alltid är där ändå. Haha
Älskar och saknar er alla, familj som vänner.
Tack för alla fina minnen ni har gett mig.
Cube me back and let me relive!
Puss och kram Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar