Yes-ligt

Vaknade upp tidigt imorse och Eric var redan vaken och hade mysat till med te, kuddar och filtar framför TVn innan vi skulle prommenera till bion för att titta på "Defiance", en ny andra världskriget film om judar som flydde ut i skogen för att överleva där. Väldigt bra och gripande film för den som är intresserad av kriget i fråga. När jag själv tittar på sådana filmer påminns jag alltid om att de människorna som överlevde kriget inte kommer att leva så länge till och det skrämmer skiten ur mig, med tanke på att nazipartier och överpatriotiska idioter redan nu får för mycket plats i samhället. Jag är skit stolt över min morfar och är väldigt tacksam för allt han har berättat för mig om kriget och när alla de som överlevde är borta så är det ju fritt fram för nazis att propagera eftersom det inte kommer att finnas några levande bevis kvar att lyssna på. Jag är nog bara så himla rädd att folk ska glömma. Snälla gör inte det. Jag vill inte att det händer igen, inte du heller och du som vill det, byt sida för fan!

Men nog om det, de minnena är deprimerande som de är, över till dagens positiva och nystartade bit i livet. Denna väldigt vackra, soliga dag med klar blå himmel och lugn panikartad studiestress, kom med shockerande kalla vindar utanför dörren och jäkligt svåruppvärmd lägenhet. Trotts försöken med det enda, otrillräckliga och lilla elementet, tjugo ljus, filtar, sockor och varmt te, sitter vi fortfarande i en igloo. Det kan folk i norden inte tro, men det är inte alltid varmt i Australien. Det är som en jäkligt kall höstmorgon eller vårmorgon, you decide, det är kallt i alla fall så Malle, förutom djungelvrål, ta med en tjock & mysig ylletröja.

När jag ändå delar med mig om allt och ingeting, kan jag gladeligen meddela att Eric & jag började våran JA dag idag, vilket är tänkt att fortsätta för resten av våra liv. Vi har blivit optimister och har därmed begravt de två pessimissterna som blommade i oss.
- Yes is the new no!
Of course, att jag inte har tänkt på det tidigare, jag blir gladare av att säga ja och göra saker istället för att vara en seg, orörlig & tråkig NEJ-sägare.
Som den inbitna tvivlaren jag är, tror jag dock inte att vissa saker kan ses som positivt med tanke på krig och elände, men det är väl en del av utmaningen att bortse från dem....eller?
Samtidigt som jag kan vara bestämdheten själv så ska vi i alla fall försöka.
Ni andra som vill bli JA-sägare, kolla för guds skull på "Yes Man", det är en väldigt rolig och inspirerande film.

Of I Go!

See Ya!

/Ida