I see you in Neverland!

Dagen stannade när jag vaknade och jorden slutade att snurra. Kvällen kom dock sakta krypandes. Det har trillat flera tårar under dagen och jag har ännu inte fattat att Michael Jackson är borta. Jag vågar inte tro det, det känns uppgjort på något vis, som att han har iscen satt hela tragedin för att för en gång skull få ett fridfult liv, och jag förstår honom. Det känns samtidigt fel att ens speculera men är det en sak jag har lärt mig av honom, om någon så är det att aldrig förlora hoppet, och verkligheten vill verkligen inte komma ifatt mig, inte riktigt än. Jag har följt allt som går att titta på, på TV, läst alla nyheterna på nätet och haft tysta minuter. Jag önskar att jag hade haft min MJ samling nu, med all underbar musik och fina bilder, då hade jag kunnat hylla honom med alla mina favoritlåtar istället för de upprepade medleyn som går på repeat hela tiden som att han aldrig gjorde något annat än dem, dock inte sagt att de är dåliga, för jag älskar hans musik, men samlingen är kvar i Sverige så jag får sitta och nynna med i låtarna som redan spelas. Imorgon får jag vakna upp och hoppas att det bara var en ond dröm som jag precis vaknade upp ifrån. Jag önskar helhjärtat att detta inte är sant! I see you in Neverland when it is my time to leave!

Som sagt så har dagen segat sig fram som en snigel med extra tungt skal, men jag lever fortfarande och tenderar då leva det fullt ut och trotts allt som hänt har jag och Eric gjort stora framsteg i våran nya karrierstart, vilket känns otroligt skönt. Jag är så ivrig att komma igång, få allt i ordning och lära mig alla nya saker. Mitt mål är att bli Ulla-Mini!

Nu ska jag försöka att sova....Godnatt....