Master Me

Idag har jag hittat vägen ut ur livets labyrint och lämnat dimman.

Idag, för första gången sedan jag först ägnade mitt yrkesval och utbildning en tanke, har jag landat i vad jag tror är helt rätt väg för mig. Jag har alltid trott att media och journalistik har varit något jag vill jobba med, men det har aldrig fallit riktigt på plats eller blivit något jag verkigen brinner för. Det är klart det är något jag vill pyssla med, men inte på det planet som att göra en hel karriär utav det, utan mer som creativ Ida-sida. Dessutom gillar jag inte utvecklingen, trenden och stuket på media längre och är orolig för hur pålitligt det kommer att vara med nyheter i framtiden och hur jag någonsin skulle klara av att anpassa mig till en struktur med förljugna nyheterna som mest är baserade på pengar.

Jag vill göra något som jag kommer att få ut något av själv, men samtidigt hjälpa andra. Något som jag kommer att tycka är roligt, intressant och givande.

Därför känns det jävligt rätt att meddela att jag bestämt mig för att utbilda mig inom friskvård/hälsovård som dietist, hudterapeut eller dylikt. Det kluriga blir att lägga om studierna, från det jag går nu till det jag hellre vill göra. Jag har inte hittat all information än, men det kommer att lösa sig. Huvudsaken är att det blir som jag vill.

Ska dock försöka att hålla glöden för språk och historia uppe och baka in det studierna,för det är också något som jag tycker är intressant och roligt.

Här ska banne mig utbildas och ultraläras.

Det känns bra att jag inte är så osäker på vad jag vill längre nu när jag har ett litet mål i livet. Det är som en stor oro har släppt och som har fått mig att se lite positivare på livet.

I am my mother's pearl & a masterpiece of nature!

Idag var det också tänkt att jag och Lena skulle ha en telefondejt, men icke! Av någon konstig anledning kan jag bara ringa Lena när jag befinner mig på skolan, vilket jag hade glömt så när jag försökte slå henne en signal idag vid tre, (sju på morgon för henne) så kom jag inte fram utan blev ombedd att dubbelkolla nummret som jag vet är korrekt. Ska ringa och skälla på 3 för det finns ju ingen anledning för mig och ha telefon om jag inte kan ringa folk jag vill prata med, utan bara samtal som ger dom pengar. På trettio sekunder ville jag bara slänga telefonen i väggen, gå och lägga mig och sova och glömma dagen, för det det var väldigt depprimerande att efter tre dagar har längtat så mycket på att få ringa någon jag inte har pratat med på länge och som jag saknar jättemycket och sedan inte få göra det. Det är som att hålla i en godispåse framför en unge som inte får smaka. Jag hade längtat så mycket till det samtalet att jag inte har tänkt på något annat än det och verkligen kännt att det ska bli höjdpunkten på min vardagliga och intetsägande måndag. Aja, saker händer ibland , men som genom telepati så ringer Bella mig tio minuter efter att jag började tjura och undrar hur jag mår. Det var tur att hon ringde så att jag blev glad igen. jag saknar er så himla mycket så ni ska bara veta vad glad jag blir när ni hör av er. Utan er är det som att en liten bit har kommit bort och som jag inte har lyckats hitta än. Jag vet att ni är där ute någonstanns,men jag kommer bara inte åt er just nu. Tur att det finns telefon och internet. Alla kompisar borde föra in Ida i sina frukost/morgon rutiner,det är ju perfekt tid för ida att svara här nere då...HeHe

Jag saknar er alla!

Fast ni är bara en flygbiljett bort!

MoHaHa

Kram/Ida