Mitt första exam är avklarat denna regniga och mulna dag. Jag kom tillsammans med Hanna precis i tid till att få börja provet. Lärarna som övervakar provet verkar alltid så sura. Jag hade pratat med min convenor Belinda, angående anteckningar och notes till provet, eftersom jag bokstavligen har översatt alla mina historieböcker till svenska och barnsligt lättförståelig engelska. Dessutom hade jag frågat om det var okej om jag tog med mig små noter på nyckelbitarna ur texterna, vilket hon hade godkänt. Dock när jag kommer in på provet och har plockat up alla typer av provplyrar, samt mina hjälpnotiser som Eric så snällt hade hjälpt mig med tidigt imorse, och vad händer om inte att de jävlarna berövade mig på dessa. Jag satt på min fula, lilla trästol som verkade äta av mig, stel som en pinne, med tårar i ögonen och sjukt stressad redan efter första frågan, samtidigt som jag försökte intala mig själv att ta mig samman och göra mitt bästa. Vilket jag gjorde. Med turbospeed i fingrarna målade jag nästan fram texten och jag tror banne mig att jag fick ner ett ganska desent svar på alla tre frågorna, men allt är relativt, så det är bara att hålla tummarna.
Nu efteråt känns väldigt skönt, som att ha klättrat över ett berg, kommit över det och lämnat berget i fjärran för att sen kolla tillbaka på vad man har klarat av mil senare, stolt som bara fan. Jag har nog aldrig varit så trött efter ett prov förut, som jag blev efter detta. Efter att ha suttit konstant i tre timmar i skolbänken och bara skrivit på tre olika essays om allt och ingenting som verkade relevant och som jag kunde komma på, så blir man rätt seg och trött i både ögon och händer. Om ingen någonsin har upplevt känslan av få skrivkramp då var det här en ypperlig chans att få känna på det, speciellet när dagens samhälle knappt använder något som heter penna längre eftersom vi bara skriver långa texter på datorn. Denna lata generation som gör allt så enkelt för sig som det bara går. Är inte så stolt över den varan, jag försöker ständigt motarbeta den filosofin och hitta på något att göra fast att jag av någon mystisk anledningen alltid råkar falla in i samma kroniska sova-och-lata-mig-så-fort-jag-får-chansen-syndrom.
Anway, efter provet följde jag med Hanna till Garden City, där bjöd hon mig på jättegod japansk snabbmat, någon curryröra med krispig kyckling och ris. Hon är verkligen så snäll. Hon åker hem till Färöarn nu på lovet, men vi sa att när hon kommer tillbaka så ska vi ut och ta en öl, det blir bra och hon, precis som alla andra som kommer ner hit får inte att glömma att ta med sig djungelvrål....HeHe
Denna dag är dömd till att misslyckas med att försöka göra någt vettigt över huvud taget. Det blir tv, dator och bok för min del efter en väl genomförbar förvandling till soffpotatis och intagen position för att invänta Eric som gör sitt sista exam för terminen. Tills vidare är soffan min bäste vän.
Puss Och Så...
Allas Eder Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar